Vi ska nog vara glada för vår skattefinansierade vård. Eller?

2008-05-31
Nyckelord: Bagatell, Vårdens finansiering

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #8 En vision om ökad professionell/medicinsk konkurrens

2008-05-30
Nyckelord: Specialiserad sjukvård, Visionen, Vårdkvalitet

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

8. Om ökad professionell/medicinsk konkurrens

”Det nya systemet för mätning av vårdens kvalitet ledde till en tredje typ av konkurrens – en professionell konkurrens om medicinsk kvalitet på kliniknivå. Den medicinska konkurrensen fick långt större strukturella konsekvenser för sjukhusen och vårdsystemet än vad de flesta vid den här tiden, kring 2010, kunde föreställa sig. För vad som hände var inte bara att de kvalitetsmässigt bästa klinikerna drog till sig fler patienter. De kliniker som på ett visst diagnosområde inte klarade konkurrensen mätt i vårdkvalitet kom att gå kräftgång eftersom beställarna nästa gång det blev upphandling gav ett mindre omfattande uppdrag. Det skapades kort sagt en konkurrens mellan vårdgivarna om att få ta hand om olika vårdområden och sjukdomar.
    Den förändrade incitamentsbilden för den specialiserade elektiva sjukvårdens aktörer, för att ta det som exempel, illustrerar vad som hände efter 2010. Landstingen som fristående beställare kom att ställa krav på vårdgivarna att de, förutom medicinsk kvalitet, tillgänglighet och patientnöjdhet, också skulle redovisa kostnaderna för varje större diagnos inklusive kostnadsuppgifter för hela den aktuella vårdkedjan. Och landstingen gjorde klart att de skulle komma att köpa sin elektiva vård där de fick mest högkvalitativ vård för pengarna oavsett var någonstans den vårdgivaren fanns.
    Vårdgivarna, i synnerhet de stora akutsjukhusen, insåg å sin sida att den egna organisationen inte skulle kunna vara bra på allt. De tvingades koncentrera resurserna på de diagnoser/sjukdomar där de hade goda förutsättningar att kunna leverera hög relativ effektivitet och följaktligen kunna konkurrera. Det här systemet blev en drivkraft mot en strukturförändring i vården. En av de förändringar som inträffade var att just den standardiserade elektiva kirurgin, och vissa andra delar av den planerbara specialiserade sjukvården, emigrerade från akutsjukhusen och togs över av privata vårdföretag.
    En annan konsekvens var att den specialiserade sjukvårdens tunga diagnosgrupper fick sin egen organisation, i själva verket var de svenska stora akutsjukhusen efter några år helt organiserade efter sjukdomar/diagnosgrupper i centra för till exempel cancer, stroke, reumatiska sjukdomar, äldres sjukdomar, diabetes etc. Sjukhusens gamla indelningsgrund med kliniker efter organ (typ njurmedicin) eller specialitet (allmänkirurgi) finns knappast längre kvar.
    En tredje konsekvens handlade om ledarskapet. På alla nivåer i sjukvården kom ledarskapsfrågorna i fokus efter Harspund. Det tvingades fram av de djupgående förändringar som skedde, och kanske var bolagiseringen av de stora akutsjukhusen som enskild punkt härvidlag viktigast. Men också den ökade professionella konkurrensen drev fram en ny syn på ledarskapet, det blev helt enkelt avgörande för framgång att de personer som stod i ledningen för sjukhusen och klinikerna var bra chefer och ledare. Tidigare var det inte ovanligt att klinikchef var man under några år för att sedan återgå till kliniskt arbete och lämna över till en annan. Det var inte i första hand ledartalangen och chefsegenskaperna som avgjorde valet av klinikchef. Det har ändrats. Vi vet att de svenska sjukhusen idag satsar stora resurser på att få rätt chefer på alla nivåer. Det är inte längre en självklarhet att det alltid skall vara en senior läkare med goda professionella meriter som är klinikchef. Det viktigaste kriteriet är numera att klinikchefen har förutsättningar att bli en bra ledare. En av de bröstcancerkliniker som återkommande ligger högt vid nationella jämförelser, den vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, har under de senaste tio åren letts av en person som formellt är sjuksyster. Att vara chef har blivit en karriär i vården på samma sätt som i andra branscher.
    I den här utvecklingens förlängning finns också förklaringen till den svenska sjukvårdens stora framgångar med att dra till sig utländska patienter, och att kunna exportera sin medicinska kompetens genom att etablera kliniker och specialiserade sjukhus i andra länder. Om vårdexport definieras som summan av dessa två – privatbetalande utländska patienter behandlade vid svenska sjukhus respektive patienter behandlade vid svenskägda sjukhus och kliniker i andra länder – är den svenska vårdexporten räknad per capita idag störst i världen, allt enligt den studie som OECD presenterade 2023 (Health Care Export in Member Countries).”

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 24-25.

……………………………………………………………………..

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #7 En vision om ökad konkurrens mellan landstingen

2008-05-28
Nyckelord: Specialiserad sjukvård, Visionen, Vårdens finansiering

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

7. Om ökad konkurrens mellan landstingen
”Den andra nivån där det skapades ökad konkurrens [den första nivån gällde ökad konkurrens i primärvården] i och med Harpsundspropositionen gällde beställning och finansiering av vård. Landstingen hade under lång tid haft ett beställningsmonopol i vården, de hade rätten att beskatta sina medborgare och sedan ensamma besluta vad dessa skattemedel, delvis förstärkta med statliga pengar, skulle användas till. Det var en ordning som kom att ändras efter 2010. Riksdagen beslutade att upphandling av skattefinansierad vård kunde göras också av vissa andra myndigheter. Sjukförsäkringsmyndigheten, Försäkringskassan, fick rätten att i konkurrens med landstingen köpa vård för att påskynda att vissa sjukskrivna personer återigen kom i arbete. Det handlade för det mesta om standardiserad elektiv kirurgi, exempelvis operationer av leder och ryggar. Den här möjligheten för Försäkringskassan att beställa vård fick också andra följder. 2014 öppnades i Göteborg ett ryggcentrum som ett joint venture mellan Försäkringskassan och landstinget. Ryggcentret i Göteborg har kommit att bli ledande i Norden och tar idag emot ett stort antal patienter från andra länder. Ett liknande ryggcentrum är under uppbyggnad i Uppsala, också det samägt mellan landstinget och Försäkringskassan.
    Det fria vårdvalet bidrog till ökad konkurrens mellan de olika landstingen. Det var efter 2010 fritt fram att välja vårdgivare oavsett var i landet behandlingen gjordes och den friheten kom patienterna att utnyttja mer och mer, särskilt patienter inom vissa delar av den specialiserade sjukvården. Det kunde förklaras av att det numera fanns ett nationellt system där den medicinska kvaliteten för olika sjukdomar mättes på kliniknivå, i enstaka fall till och med på ”doktornivå”. Patienten kunde diskutera olika klinikers medicinska resultat med sin allmänläkare och eftersom också tillgänglighet och patientnöjdhet mättes och kunde jämföras mellan kliniker, blev det i ökad grad så att patienterna valde att låta behandla sig där de trodde att vården och servicen var bäst. Det här gällde i första hand planerad sjukvård för relativt friska patienter. Det kunde handla om standardiserade operationer av exempelvis leder, ögon, öron etc., men också om viss hjärtkirurgi. Allvarligt sjuka patienter utnyttjade mera sällan möjligheten att låta sig behandlas utanför den egna regionen.”

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 21-23.

………………………………………………………………….

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #6 En vision om hur den svenska primärvården kommer att utvecklas till år 2025

2008-05-26
Nyckelord: Närvård, Privat vård, Visionen, Vårdval

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

6. Om hur den svenska primärvården kommer att utvecklas till år 2025
“Praktiskt kom vårdvalsmodellen att snabbt sprida sig över landet – och den fick stora strukturella konsekvenser. Den svenska primärvården var sedan länge uppbyggd kring så kallade vårdcentraler. Det var relativt stora enheter med allmänläkare, ibland andra specialistläkare, distriktssköterskor med stor kompetens och vida befogenheter, rehabiliteringspersonal och i vissa fall med egna medicinska stödfunktioner som röntgen och laboratorium. De största vårdcentralerna i landet hade vid den här tiden [läs 2010] uppemot 200 anställda.
    Det som skedde, allt inom loppet av tio år, var att de befintliga vårdcentralerna kom att tas över av privata företag på några olika sätt. Det fanns inom landet en redan framgångsrik stor aktör, Praktikertjänst, ett producentkooperativt företag, som redan i första omgången kom att driva ett stort antal vårdcentraler. Antalet ökade ytterligare genom att många av de vårdcentraler där den egna personalen tog över verksamheten genom eget bolag eller ekonomisk förening såldes vidare, i de flesta fall till just Praktikertjänst. Idag, 2025, domineras strukturen i den primära sjukvården av fyra ganska jämnstora aktörer. Praktikertjänst, det internationellt välkända vårdföretaget Capio (som ursprungligen är ett svenskt företag), PrimeCare ett danskt företag helt inriktat på primär sjukvård och med verksamhet i ett tiotal länder samt ytterligare ett svenskt vårdföretag, PHC. Det senare har lyckosamt utvecklats ur det som började med att ett par allmänläkare bildade en ekonomisk förening och köpte den egna vårdcentralen. Idag har PHC en vårdverksamhet som omsättningsmässigt tillhör de största i Europa, framförallt förklarat av bolagets mycket stora verksamhet i Ryssland och Baltikum. Tillsammans svarar dessa fyra vårdkoncerner för runt 85% av den svenska närsjukvården mätt i kostnader. För resterande 15% svarar de vårdcentraler som fortfarande ägs av den egna personalen, ett antal privatpraktiserande doktorer med relativt sett små kliniker samt ett antal företag, många personalägda, med primärvård nischad mot patienter med särskilda behov.
    Det skall tilläggas att privatiseringen av den primära sjukvården på sina håll stötte på motstånd. Det fanns exempelvis många som tyckte att man borde ha kvar vissa offentligägda primärvårdsenheter, ungefär som folktandvårdens kliniker kompletterar de privata tandvårdsklinikerna. Det som så småningom gjorde att Harpsundsöverenskommelsen om en fullständig privatisering av primärvården också kom att realiseras (med några få undantag) var att det från allt fler landsting kom allt fler rapporter om att de privata vårdcentralerna för det mesta redovisade kortare köer, bättre patientnöjdhet och högre personaltrivsel än de offentligdrivna vårdcentraler de jämfördes med. När tioårsperioden gick ut, 2020, drevs 98% av samtliga primärvårdsenheter av privata vårdföretag.
    Man kan för övrigt konstatera att uppbyggnaden av den svenska primärvården med relativt stora, och teamorienterade enheter med allmänläkare, andra specialistläkare, rehabpersonal, kuratorer etc. har kommit att sprida sig också till en del andra länder. Bakgrunden var att det visade sig att den traditionella familjeläkarmodellen med allmänläkare med egna, måttligt stora praktiker, som i början av 2000-talet var vanlig i många länder, inklusive i England med sin GP-modell, med tiden fick svårigheter att fullt ut kunna tillgodose sina patienters alltmer differentierade behov.”  

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 21-23.

…………………………………………………………………

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

Vi kanske inte förstår hur bra sjukvård vi har i Sverige

2008-05-24
Nyckelord: Bagatell

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #5 En vision om ökad konkurrens i primärvården

2008-05-23
Nyckelord: Ersättningsmodeller, Närvård, Privat vård, Visionen, Vårdval

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

5. Om ökad konkurrens i primärvården
”Det var inte så att Harpsundsöverenskommelsen explicit talade om att konkurrensen i vårdsystemet måste öka. Men underförstått var det en oundviklig konsekvens av att tiopunktslistan beslutades och blev praktisk politik. Det var också en önskvärd konsekvens eftersom det i början av 2000-talet fanns tydliga tecken på att den relativa produktiviteten i den svenska vården var låg. Den svenska sjukhusläkaren hade exempelvis enligt en studie från 2003 i genomsnitt 2 patienter per dag och den svenska primärvårdsläkaren 13 besök om dagen, det var internationellt sett mycket låga siffror. Och det fanns också tecken på att produktiviteten inte förbättrades över tiden. Flera undersökningar visade i själva verket på minskad produktivitet. Det antogs att det var brister i vårdens struktur, organisation och styrning som var förklaringen.
    Det som skedde med det svenska vårdsystemets effektivitet under en tioårsperiod efter 2010 är på många sätt remarkabelt. Ett antal jämförande studier under senare år har placerat Sverige i topp, eller nära topp, vad gäller vårdens produktivitet nästan hur den än har mätts. Och än mer tankeväckande är att det har kunnat ske utan att vårdens medicinska kvalitet, effektivitet och tillgänglighet har blivit lidande. Tvärtom tyder de länderjämförelser som WHO gör och som numera också mäter vårdkvalitet per resursinsats att Sverige även här kommer mycket väl ut. Eller som Thomas Taylor, WHOs utredningschef, säger i en intervju: ”Sverige har under de gångna 10-15 åren lyckats med konststycket att förena stigande produktivitet i sjukvården, så långt vi nu mäter den, med ett relativt sett förbättrat hälsoläge för sina medborgare och med bibehållen hög medicinsk kvalitet och god tillgänglighet i vården. Inget annat land i våra undersökningar har visat en så entydigt positiv bild.”
    Vad var det som hade inträffat? Ja, det handlar om att det hade blivit konkurrens i vårdsystemet – på flera nivåer.

Det mest uppenbara är att konkurrensen i primärvården intensifierades genom privatiseringen. Det i sig ökade effektiviteten. Men kanske ännu mer betydelsefullt för att Sverige fick en så effektiv närsjukvård var att det etablerades en intelligent vårdvalsmodell. Det var ett av landstingen i södra Sverige som var först med att introducera modellen. Den hade tre komponenter. Först ett ackrediteringsförfarande där vårdföretag som ville vara verksamma i regionen fick ansöka om godkännande på basis av de villkor som hade preciserats av politikerna. Därefter fritt vårdval i meningen att alla som bodde i regionen var fria att lista sig hos vilken vårdgivare som helst, och givetvis med full frihet att byta vårdgivare (vilket ju för övrigt efter 2010 var en lagfäst rättighet). Och sist en arvodesmodell typ vårdpeng, det vill säga att med varje ”kund” följde, oavsett hur mycket vård som krävdes, ett givet belopp i kronor, lika för alla vårdgivare.
    Vårdpengen var till en början en åldersjusterad ersättning per listad patient. Det därpå följande utvecklingssteget blev en differentiering efter ort. Primärvårdsföretag som arbetade på orter med sociala problem, eller i områden med stora grupper med invandrare där bland annat språkproblemen kunde vara kostnadsdrivande, fick en extra ersättning i form av ett procentuellt påslag. Beställarorganisationerna utvecklade senare också andra sätt att differentiera betalningen på, bland annat för att styra över extra resurser till förebyggande vård och till särskilt utsatta grupper. Men det mest innovativa inslaget hade indirekt en koppling till Harpsundsöverenskommelsen.
    Enligt en av punkterna på Harpsundslistan skulle ”allvarligt sjuka patienter” särbehandlas i sjukvården genom att garanteras tillgång till egen doktor, personligt ombud, dygnet-runt telefonjour etc. Det var inget revolutionerande, det hade länge pågått en politisk diskussion om egen husläkare, vårdlots etc., och många landsting hade också infört till exempel husläkarsystem. Det nya var att politikerna genom ett riksdagsbeslut tog ställning för att en grupp i patientkollektivet, de allvarligt sjuka, skulle särbehandlas i form av extra resurser. En av de praktiska följderna blev att landets sjukvårdsmyndighet, Socialstyrelsen, fick ett uppdrag att definiera gruppen ”allvarligt sjuka”. Eftersom definitionen blev standard i den svenska vården kunde också vårdpengen differentieras så att primärvårdsenheter som hade många allvarligt sjuka patienter fick extra betalt. Det kom att bli särskilt viktigt för att första linjens sjukvårdsföretag skulle kunna ta på sig mer och mer av den öppna specialistvården.”
    
Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 20-21.

Vårdvalsmodellen är en viktig organisatorisk innovation som, rätt hanterad vad gäller ersättningsmodellen, kan ge stora effektivitetsvinster i vissa delar av sjukvården. Det skriver jag mera om här.

…………………………………………………………………..

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #4 En vision om att skattefinansierade vårdgivare som grundprincip inte bör få ta emot privatbetalande patienter

2008-05-21
Nyckelord: Visionen, Vårdens finansiering

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

4 Om att skattefinansierade vårdgivare som grundprincip inte bör få ta emot privatbetalande patienter
”Ytterligare en punkt på tiopunktslistan bidrog till att göra gränslinjen mellan privat och offentligt tydligare – vårdgivare som bedriver skattefinansierad vård, och det gjorde i praktiken så gott som alla, skulle som grundprincip inte i fortsättningen få ta emot privatbetalande patienter. Det var att döma av den tidens debatt en av de mest omstridda och svårlösta frågorna. Resultatet blev en kompromiss som gav landstingen rätten att kunna göra avsteg från grundprincipen. Det ansågs acceptabelt eftersom beslutet helt skulle komma att ligga i politikernas händer. Det var i två fall man tänkte sig att ett landsting skulle kunna ge dispens. Dels för vårdgivare inom primärvården och den standardiserade elektiva kirurgin för att minska köer och förbättra konkurrensen. Dels för ett akutsjukhus som exempelvis ville knoppa av ett bolag för att utveckla och marknadsföra kliniskt kunnande och specialistvård för den internationella marknaden. Den möjligheten har för övrigt kommit till stor användning och är en av förklaringarna till de svenska sjukhusens exportframgångar.”

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 19.

Argumentationen för varför denna princip bör gälla utvecklas i ett avsnitt i kapitlet Rättvis vård (kapitel 5), läs det avsnittet här.

#7 i Tiopunktslistan tar upp samma resonemang.

………………………………………………………………..

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #3 En vision om en tydligare gräns mellan privat och offentligt

2008-05-20
Nyckelord: Opportunistiskt beteende, Partnerskap/PPP, Visionen, Vårdmarknadens gränser

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

3. Om en tydligare gräns mellan privat och offentligt

“Det som slutligen, kanske mer än något annat, bidrog till att ”avpolitisera” vårdfrågorna var att den ständigt pågående politiska gränstvisten privat-offentligt fick sin lösning. Å ena sidan slogs entydigt fast i tiopunktslistan att primärvården skulle privatiseras. De offentligägda vårdcentralerna, tre av fyra av alla vårdcentraler drevs vid den här tiden av landstingen, skulle under en tioårig övergångsperiod säljas ut till privata vårdföretag. Därutöver skulle ”…de andra delar av vården där konkurrens på marknaden kan garanteras” också privatiseras. Hur denna allmänna formulering skulle tolkas framgår av riksdagsbesluten. De delar man syftade på var i första hand så kallad ”fabrikskirurgi”, det som på läkarspråk ofta kallas standardiserad elektiv kirurgi, mer konkret planerade operationer av leder, ryggar, ögon, öron etc. Å andra sidan skulle övriga delar av sjukvården, som mätt i kostnader var den helt dominerande delen, liksom tidigare ägas av det offentliga.
    Vad gäller driften av den offentligt ägda vården sägs i Harpsundspropositionen att ett landsting har rätt att lägga ut driftsansvaret för ett akutsjukhus på ett privat vårdföretag under två förutsättningar: Dels att det råder konkurrens på marknaden i meningen att patienterna har praktiska alternativ för den vård de efterfrågar. Dels att, som det uttrycks i propositionen, ”…avtalet mellan beställaren och den privata vårdgivaren kan göras enkelt och entydigt”. Det senare kan tyckas som en diffus formulering men den har fått praktiska konsekvenser för det svenska vårdsystemet. De korta driftsentreprenader, ofta med löptider på bara 3-5 år, som var mycket vanliga tidigare har nästan helt försvunnit, just därför att avtalen sällan eller aldrig kunde göras enkla och entydiga och var förknippade med hög risk för båda parter. Istället har långfristiga PPP (Private-Public-Partnership)-lösningar utvecklats där privata vårdföretag för mycket långa avtalsperioder, minst 10 år, tar ansvaret för en del av  sjukvården inom en viss region och i vissa fall betalas genom enbart en riskjusterad kapitationsersättning.”

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 18-19.

Avsnittet har sin grund i utförliga diskussioner i boken, särskilt i kapitel 3. Vad som bestämmer utrymmet för marknaden och privata vårdgivare i en skattefinansierad vårdmodell som den svenska sammanfattas här.

Opportunistiskt beteende i vården är det som i grunden avgör hur enkla eller komplicerade avtalen mellan beställare och den privata vårdgivaren blir. Läs mer om det här.

Läs också om TCE som är ett hjälpmedel för att förstå var gränsen för marknaden går när det gäller vårdproduktion.

 …………………………………………………………………..

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

”Världens bästa vårdsystem”– #2 En vision om ett antal lagfästa rättigheter

2008-05-18
Nyckelord: Visionen

”Så skulle det kunna bli” inleds med en vision av hur det svenska vårdsystemet kan komma att utvecklas. Visionen skrevs sist, efter det att den mer analytiska delen av boken var klar. Man kan alltså se visionen som en slags sammanfattning av analysen.
   Den tänkta tiden är 2025, nästan 20 år fram i tiden, och det är en utländsk iakttagare (tidskriften Economist) som får beskriva den radikala omvandlingen av den svenska sjukvården. Det talas i texten då och då om ”Harpsundsöverenskommelsen” och det syftar på den uppgörelse över blockgränserna i tio punkter (”tiopunktslistan”) som träffades 2009, skapade politisk borgfred om sjukvårdens organisation och i praktiken la grunden för det som Economist år 2025 kallade ”världens bästa vårdsystem”.
    Det följande är ett kort textavsnitt ur Visionen.

2. Om ett antal lagfästa rättigheter
”Det tredje politikerna gjorde [inom ramen för Harpsundsöverenskommelsen] var att lagfästa ett antal rättigheter. Det handlade om fyra rättigheter – fritt vårdval, det vill säga patientens rätt att låta behandla sig hos vilken vårdgivare som helst i landet, fri etableringsrätt, rätten att bilda och bygga upp ett privat vårdföretag (som underförstått innefattar rätten att också ta över ett redan befintligt vårdföretag) och, efter avtal med beställaren, få tillgång till offentlig finansiering, fri prövningsrätt till ackreditering, rätten för privata vårdföretag att kunna få sin professionella kompetens prövad efter samma kriterier som andra vårdgivare respektive fri utmaningsrätt, rätten att inför en upphandling på lika villkor kunna utmana den nuvarande vårdgivaren oavsett om denna är offentlig eller privat.
    Dessa rättigheter var inte nya i det svenska vårdsystemet. Men de gällde inte alltid i hela landet, den starka decentraliseringen hade lett till att landstingen gjorde lite som de själva ville. Det fanns visserligen rekommendationer, fritt vårdval hade exempelvis blivit en rekommendation redan i slutet av 1980-talet, men dessa hade en tendens att i praktiken inte få fullt genomslag. Allt sammantaget blev följden att både patienter och vårdgivare var osäkra på vad som gällde. De nya lagfästa spelreglerna ändrade på detta – och fick av allt att döma snabbt gynnsamma effekter, inte minst för de privata vårdgivarna. Den entreprenöriella aktiviteten i vårdsystemet ökade markant efter 2010, det har flera studier bekräftat.”

Den här texten är hämtad ur Så skulle det kunna bli, sid 17.

Argumenten för att vissa rättigheter bör lagfästas diskuteras också i tiopunktsprogrammet #2.

Den mera specifika frågan om fri etableringsrätt avhandlas mer utförligt här.

……………………………………………………………….

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

Hur skall vi se på privatbetalande patienter i ett offentligfinansierat vårdsystem som det svenska?

2008-05-17
Nyckelord: Privat vård, Rättvis vård, Vårdens finansiering, Vårdsystem

I går, den 16 maj, fattade enligt Dagens Nyheter den så kallade landstingsrådsbered-ningen i Stockholm (som är ett samordnings- och beslutsorgan för majoritetens landstingsråd) ett beslut som är principiellt intressant. I korthet innebär det att landstingsfinansierade vårdgivare, offentliga och privata, kommer att få ta emot och behandla patienter som betalar själva. Men inte villkorslöst, bara när den privatbetalda vården inte inkräktar på den offentligfinansierade.
    Är det här ett rimligt beslut? Möjligen, det beror på hur beslutet ser ut. Att tillåta vårdgivare som tar emot skattefinansiering, och det gör naturligtvis så gott som alla, att också behandla privatbetalande patienter kan vara ett första steg mot ett orättvist vårdsystem. En sådan ordning kan på längre sikt skapa gräddfiler till vården – och det står definitivt i strid med den svenska synen på rättvis vård. Å andra sidan finns det övertygande, rationella argument för att denna frihet att ta emot privatbetalande kan vara bra för alla parter, för personalen, vårdgivaren, finansiären och faktiskt också för alla patienter.
    Ur principiell synvinkel är det svårt att se någon annan lösning på det här dilemmat än att skattefinansierade vårdgivare som grundprincip inte får ta emot patienter som betalar själva eller via privat försäkring. Praktiskt sett är det däremot klokt att politikerna har en möjlighet att göra avsteg från grundprincipen.
    Det här synsättet utvecklar jag mera här.

……………………………………………………………………

Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

keep looking »

Om sidan


Om Karl-Henrik Pettersson


Om Visionen


Artiklar om


Senast skrivet


zithromax