Den konfrontativa och ideologiserade vårddebatten är förlegad

2009-02-13
Nyckelord: Bagatell, Tiopunktslistan, Visionen, Vårdval

Titta på de här två korta videoklippen om den svenska vården från moderaterna respektive socialdemokraterna.

Inte blir man särskilt upplyft. Inte är det ledarskap som visas upp. Snarare myspys för redan frälsta (moderaterna) respektive partipolitisk indoktrinering (socialdemokraterna). Och man kan på goda grunder misstänka att när tiden närmar sig 2010 och valet kommer den sedvanliga konfrontationen och ideologiserandet i vårddebatten fram (i det socialdemokratiska klippet kan man redan ana att det blir så).

Det skulle inte behöva vara så. Det borde vara fullt möjligt att hitta ett antal gemensamma ståndpunkter mellan höger och vänster som kunde ligga till grund för den svenska vårdens reformering. Större är inte motsättningarna när man granskar partiprogrammen.

Ta exemplet med fri etableringsrätt i vården. Mona Sahlin säger att ”…vinner vi valet kommer vi att riva upp den fria etableringsrätten”. Det hon då talar om är fri etableringsrätt i primärvården. Vi kan lugnt utgå från att de borgerliga politikerna, i varje fall alliansens landstingspolitiker som vet vad det handlar om, inte tycker att fri etableringsrätt är något särskilt attraktivt. Att utan någon prövning från landstingens sida ge privata vårdgivare rätt att erbjuda skattefinansierad vård (som ju är själva innebörden i fri etableringsrätt) är ganska korkat, varför skall den som sitter på pengarna, landstingen, ge upp sin möjlighet att påverka, tex lokalisering av en ny vårdcentral eller läkarmottagning? Och viktigare, det finns defintivt inget som säger att fri etableringsrätt är en förutsättning för att en vårdvalsmodell skall fungera effektivt . Vårdvalsmodellen är en av de viktigaste organisatoriska innovationerna någonsin och bör uppmuntras. Men därav följer inte att fri etableringsrätt är nödvändigt (varför det är så har jag utförligt skrivit om här). Vilken slutsatsen blir? Ja, granskar man frågan om fri etableringsrätt närmare så framstår inte motsättningarna mellan höger och vänster som särkilt svåra eller principella. Det borde vara fullt att brygga över. Och så kan man gå igenom punkt för punkt.

Jag har i Visionen i Så skulle det kunna bli formulerat ett tiopunktsprogram för den svenska vården (”Harpsundsöverenskommelsen”), en tänkt politisk kompromiss, som skulle ge oss , det är jag säker på, en effektivare vård, mer nöjda patienter och ökad personaltrivsel.