Är fritt vårdval något som vi som patienter faktiskt efterfrågar? Knappast

2008-08-28
Nyckelord: Vårdsystem, Vårdval

Vårdval är inneordet för dagen i den svenska vårddebatten. Men det känns då och då som om debatten går fel. Det talas ibland som om medborgarens fria vårdval är själva basen för ett helt nytt, marknadsorienterat vårdsystem. Och visst, den informerade konsumentens fria val är en grundbult för att en marknad skall fungera väl. Problemet är att den parallellen inte kan dras. Det verkar som om vi som patienter de facto är rejält ointresserade av att välja bland olika vårdgivare efter deras relativa vårdkvalitet. Det är temat för det här inlägget.
    Låt oss börja med en definition.

Med fritt vårdval brukar i Sverige normalt menas att en person har rätten att fritt välja vårdgivare inom det egna landstinget eller regionen, till exempel mellan olika vårdcentraler eller husläkare i primärvården. Vårdval Halland och de andra vårdvalsmodellerna har fritt vårdval som en byggsten i konstruktionen. Mera generellt inom närvården gäller fritt vårdval i tandvården, jag går till vilken tandläkare jag vill, och på sina håll inom delar av omsorgsvården. Och då och då talas om fritt vårdval också inom den specialiserade sjukvården, till exempel rätten att välja sjukhus/klinik inom det egna landstinget eller till och med var som helst i landet. Det brukar då vara villkorat på olika sätt, till exempel så att det fria vårdvalet gäller endast för vissa specificerade diagnoser, om inte vårdgarantin hållits etc.

Som sagt, det verkar som om fritt vårdval på basis av medicinsk kvalitet eller patientbemötande inte är något som vi som patienter, eller potentiella patienter, i realiteten efterfrågar. Paradoxalt nog vill de flesta av oss enligt studier som gjorts ha möjligheten till fritt vårdval men när det kokar ner till verkligheten utnyttjas inte möjligheten. De personer som vill komma i kontakt med en allmänläkare eller vårdcentral tycks normalt inte välja efter något annat kriterium än närhet och tidigaste mottagningstid. Och vi vet att de som redan är patienter ogärna byter doktor (se till exempel Adrell & Cohen, 2004, Konkurrensstrategier inom primärvården, s 98 ff). Sjuka, skadade och svaga personer kan av högst naturliga skäl i de flesta fall inte dra nytta av fritt vårdval. Eller också har de redan en läkar- eller klinikkontakt som de nästan alltid vill behålla. Och är vi friska har vi av allt att döma inget intresse av att välja vårdcentral, klinik eller sjukhus för framtida eventuella behov såvida inte politikerna tvingar eller övertalar oss att göra det.
 
Låt oss titta lite närmare på frågan varför fritt vårdval de facto inte verkar särskilt intressant för det stora flertalet patienter. Jag skall använda mig av den indelning av patienterna i fyra huvudkategorier – vardagssjuka, sjuka-sjuka, friska-sjuka, akut sjuka – som jag skisserar på i Så skulle det kunna bli. (Den som är intresserad av definitionen kan läsa kort om den här):

Hypoteser om vad som är viktigast för patienten

Vardagssjuka
Att välja läkare/vårdgivare på basis av medicinsk kvalitet eller patientbemötande är inte viktigt, i stället
    -tillgänglighet, att med kort varsel få en tid hos doktorn
    -närhet till bostad eller arbete
Sjuka-sjuka
Allvarligt sjuka med diagnos (cancer, hjärt-/kärl etc.)
Att välja läkare/vårdgivare på basis av medicinsk kvalitet eller patientbemötande är inte viktigt (orkar inte, vill inte, kan inte), i stället i första hand
    -tillgänglighet till specialiserad vård, och helst att få behålla en och samma läkare
    -bästa möjliga medicinska vård (evidensbaserad vård)

Kroniskt sjuka med diagnos (diabetes, reumatiska sjukdomar etc.)
Patienten har god kunskap för att välja men har redan en kontakt med vården, i stället i första hand
    – bästa möjliga medicinska vård (evidensbaserad vård)

Äldre multisjuka
Att välja läkare/vårdgivare på basis av medicinsk kvalitet eller patientbemötande är inte viktigt (orkar inte, vill inte, kan inte), i stället i första hand
    -tillgänglighet, att få träffa en läkare, helst samma varje gång, och/eller få specialiserad vård när det behövs

Friska-sjuka
Detta är den (enda) kategori där det kan var intressant med vårdval efter medicinsk kvalitet eller patientbemötande, men för de allra flesta ändå i första hand
    -tillgänglighet, att ingreppet/behandlingen kan göras så snabbt som möjligt
    -bästa möjliga medicinska vård (evidensbaserad vård)

Akut-sjuka
Definitionsmässigt inget val.

Man kan fråga sig om detta, som det tycks, breda ointresse för vårdval på basis av medicinsk  kvalitet eller patientbemötande bara är en spegling av att rätt information saknas. Den dag vi har mätsystem som öppet redovisar och rangordnar vårdgivarna efter medicinsk kvalitet och patientnöjdhet kanske intresset väcks? Jag tror inte det av väsentligen tre skäl.
    För det första finns det i vår typ av vårdsystem starka drivkrafter för att leverera en kvalitetsmässigt jämlik medicinsk vård till alla medborgare oavsett kön, ras, ekonomi etc. Och den medicinska utbildningen och läkaretiken förstärker dessa drivkrafter. Det spelar med andra ord för de allra flesta patienter ingen roll till vilken läkare, vårdcentral eller klinik man går. Den vård som ges, förutsätter man, är på det hela taget densamma överallt.
    För det andra finns det inga ekonomiska incitament för patienten. Vårdgivarna i ett skattefinansierat system har ingen möjlighet att påverka det patienten betalar för sin behandling, som dessutom bara täcker en bråkdel av kostnaderna, och det gör att styrprincipen ”mest värde för pengarna” som är så viktig för att en normal marknad skall fungera faller bort som urvalskriterium på vårdmarknaden.
    För det tredje gäller att patienterna inom tre av de fyra olika kategorierna söker sig till vården för att de i varierande grad är sjuka, skadade, handikappade eller svaga – och då är vårdval inte det första man tänker på. En förbättrad presentation och massmediabevakning av jämförelsedata kan visserligen öka medvetenheten och intresset för den gruppen men knappast på något avgörande sätt. För friska-sjuka ökar däremot ganska säkert viljan att välja om beslutsunderlaget förbättras.  

Min slutsats blir att fritt vårdval efter medicinsk kvalitet och patientnöjdhet som en verkligt betydelsefull faktor för vårdssystemet sett ur patientens synvinkel i allt väsentligt inskränks till kategorin “Friska-sjuka”. Men där finns å andra sidan ganska säkert ett stort intresse för att välja doktor eller klinik efter till exempel medicinsk kvalitet. Det berättas till exempel att de patienter som skall obesitas-opereras (kirurgiskt ingrepp mot fetma) i många fall är mycket väl orienterade om olika klinikers, och även individuella kirurgers, relativa medicinska kvalitet – och aktivt försöker välja därefter.

Vårdvalsmodellen

Det här kan missförstås, det kan verka som om jag tycker att vårdvalsmodellen är feltänkt. Det tycker jag inte alls. En övertänkt vårdvalsmodell typ Halland eller Västra Götaland är en viktig organisatorisk innovation, kanske den viktigaste som gjorts på vårdområdet på decennier (det utvecklar jag här). Men vårdvalsmodellen är social och politisk ingenjörskonst, inget som styrs av patientens fria vårdval. Det jag vänder mig mot är alltså att det i debatten kring vårdvalsmodellen på sina håll finns ett slags önsketänkande att man genom det fria vårdvalet hittat en systemomformande bärande idé, tanken att låta vårdsystemet formas med hjälp av marknaden via fria, medvetna vårdval av kunniga medborgare. Det är feltänkt av det enkla skälet att medborgarna inte alls, eller högst måttligt, är intresserade av fria vårdval.
……………………………………………………….
Vill du prenumerera på sidan (=du får ett email när det publiceras nya artiklar) fyll i din email-adress här:

Kommentera

Kommentarer

Skriv en kommentar

Namn (måste anges)

E-post (måste anges)

Hemsida

Kommentar

Om sidan


Om Karl-Henrik Pettersson


Om Visionen


Artiklar om


Senast skrivet


zithromax